Igår till idag har jag varit på ett hemst spännande äventyr. Jag tog min hund med mig och åkte en massa buss och tåg upp till Rättvik, till min pojkvän. Jag var bara där för att hämta mina läxböcker och hälsa på min underbara pojke och passade på att träna min hund i att åka buss/tåg. Allt gick bra, ända tills den sista promenaden jag tog med hunden innan vi skulle åka hem igen. Då rullade sig byrackan i en oljepöl så ni kan ju tänka er hur trevligt det var att sitta bredvid henne hem på tåget :S

Är dom en del av hjärnan? Eller bara nått som flyter omkring i hjärnan. Inte hör dit utan bara finns där. I mitt huve vimmlar de i alla fall. Fast just nu är de så luddiga att jag inte kan få ner dem med text, så det får bli en annan gång när huvudet inte känns som ett tomt skal med sockervadd.

Istället kan jag skryta lite med att jag nu spelat teater 2 gånger i mitt liv :) Eller, jag vet i och för sig inte vad som räknas som att spela teater och inte men om man enligt mitt räkne sätt så blir det två ggr :)
Första gången var en gång i skolan när jag var en av lärarna... OBS! jag var väldigt dålig! Och andra gången var för några veckor sedan då jag var på teatern och min lärare delade in oss i par och gav oss manus att träna på i några minuter och sen spela upp för resten av gruppen. Det gic ganska bra.. ända tills jag tappade bort den viktigaste repliken i hela manuset. Vilket gjorde att åskådarna inte fattade sketchen för huvud taget. Jaja shit happens även om det var himla pinsamt. Hoppas det går bättre nästa gång.